Sista bloggaren på tur

Som sista person på tur har det nu blivit min (Linneas) tur att blogga på den gemensamma Chilebloggen också. Jag har inga problem alls med att blogga, det jobbiga är bara att jag har en egen blogg jag skriver på också så nu har jag två inlägg jag ska skriva varje dag plus det sista plugget innan vi åker till Santiago. Därför lär de bli ungefär samma inlägg på båda bloggarna, men det gör ju ingenting egentligen.
 
Så, idag var jag ledig på förmiddagen då fyrorna inte har fler lektioner alls och då får vi i trean välja om vi vill gå i skolan med våra klasser eller inte. Susana vill att allt plugg ska vara klart fredag kväll så då tyckte jag det var bäst att vara hemma och skriva på en av uppsatserna då vi ändå inte gör speciellt mycket i skolan. Jag tog en liten sovmorgon och sen har jag i stort sett suttit och skrivit på uppsatsen hela förmiddagen fram till lunchen. Min och Olofs mamma som alltid är hemma annars var iväg och protesterade så vår brors flickvän var här och höll ställningarna. De fick barn för några veckor sen så jag har myst lite med bebisen också. Dock var han inte lika mysig när han gallskrek sen när jag försökte koncentrera mig på uppgsatsen, haha.
 
På eftermiddagen hade vi lektion med Susana och det var spanska som stod på schemat. Vi gjorde klart ett häfte vi började på förra veckan. Det blir lite svårt då vår skolspanska inte är likadan som språket här i Chile, utan här pratar de Castellano. När man slår upp de på goole förklaras de som "Kom ihåg att den chilenska spanskan (kallas Castellano de Chile) skiljer sig från de andra genom att folk använder ett rikt och unikt slangförråd, pratar mycket fortare och dessutom "sväljer" konsonantändelser, så icke-modersmålstalare kommer ha svårt att förstå talet även med flera års övning." Jaa, nu ser ni hur vi har det, haha!
 
Efter skolan gick jag till gymmet, och nu har jag försökt skriva lite mer på min uppsats. Men jag har fått nog av den idag så nu blir det skype med min pojkvän som sitter hemma med en eventuellt bruten tå. Så han behöver lite kärlek och medlidande. Det blev ett långt inlägg idag, även fast jag inte har gjort så mycket. Jag lyckas alltid skriva mycket om ingenting alls... Vi hörs imorgon igen! Kram från Linnea

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback