Hola!

Nu kommer söndagens uppdatering, lite sent igen. Den här gången glömde jag helt enkelt bort det och jag ursäktar mig. Hur som helst var det en ganska vanlig söndag, tom på händelser. Jag började med att sova till 12:30 (riktigt skönt) varpå jag åt lite frukost. Ganska snart kom familjen hem från kyrkan och det nalkades lunch. Vi fick "completos", typ korv med bröd, fast ett stort bröd, och man fyllde det med allt möjligt. Det var helt ok. De kommande två timmarna spenderade jag tillsammans med familjen, som man gör på söndagar här i Chile, vilket är riktigt trevligt när man är i en så stor familj som jag befinner mig i. Vid cirka halv 5 drog jag till Plaza för att möta Isak, Hugo och Hugos "hermano" (bror här i Chile, för er som förstår). Vi satt och fikade en liten stund på "Brujula" som har blivit lite av vår hemma-resturang. Sen strosade vi runt lite på Plaza, och gick till en liten utkiksplats. Där bevittnade vi en brand på andra sidan dalen, en riktig husbrand alltså! Lite småläskigt faktiskt, hoppas ingen skadades. Runt klockan 19- 19:30 började vi dra oss hemåt och jag var hemma frammot 20:00. Resten av kvällen spenderades som vilken kväll som helst, tog det lugnt helt enkelt. 

 

Det är nu dags att tacka för mig, mina 15 minuter är över, så att säga, och det är dags att lämna över facklan till nästa person i tur. Jag är inte helt säker på vem ännu, men det märker ni! 

Ciao!

Hola!

Den här fredagen inleddes med en välbehövd sovmorgon följt av en god frukost, i väntan på Henrik, som skulle komma över eftersom vi tänkte ta en gemensam collectivo (mer eller mindre en taxi, för er som inte vet) till Alex där gruppen skulle samlas. Väl där, var det dags att gå till Jonas jobb, där vi skulle prata om Sverige. Det blev ingen riktig presentation direkt, utan snarare att svara på frågor från de som var där. I vilket fall var det en intressant upplevelse att se den, så att säga, mindre lyckligt lottade sidan av samhället. För er som undrar jobbar Jonas som volontär på ett härbärge. Efter det gick vi ut och åt lunch tillsammans. Det var som att åka tillbaka i tiden till första veckan i Castro, till livet på Kolping.

 

Klockan kvart i fyra var det dags för fotboll och vi samlades hemma hos mig och Linnea för att titta tillsammans på den viktiga matchen, Sverige - Österrike. Det var en deppig stämning under den första halvleken då Österrike tog ledningen. I slutändan vann ändå Sverige efter en vändning i andra halvlek och den deppiga stämningen var som bortblåst. Från en match till en annan, gick vi ner på det berömda Plaza för att se matchen Colombia mot Chile på en resturang. Där kunde man tala om stämning! Det liknade nästan känslan av att vara på plats på en arena för att se matchen, så det var lite av en upplevelse det också. Efter den matchen (som slutade 3-3) gick de flesta hem till sitt för att chilla kvällen ut. Jag och Henrik följde dock med Isak hem för att chilla där kvällen ut. Liksom många andra dagar, flög den förbi innan man hann inse att det var dags att traska hemåt mot sängen och datorn, vid vilken jag nu ligger och skriver om en, som vanligt, ovanlig dag. 

Ciao!

 

Hola!

Idag har faktiskt inte hänt så mycket utöver det "vanliga". Hade en liten sovmorgon (till 9.00) följt av en lektion i min Chilenska klass varpå jag gick hem igen. Torsdagar är den överlägset skönaste dagen. Anledningen är att min klass har matte då och det ska vi tydligen inte vara med på av olika anledningar. Jag lägger mig inte i det där, jag har inget emot en liten sovmorgon. :) Jag kom hem och chillade en stund, lekte lite med barnen som alltid håller hus hemma hos oss (tror vår "mamma" är någon sorts barnmamma), kollade lite på film och sånt, tills Linnea kom hem och hade med sig Hugo, som stannade på lunch. Han bor en ganska bra bit från skolan så det händer att han kommer hem till oss, som bor närmast skolan, och äter, vilket är helt ok för vår familj.

 

Sen gick vi tre tillbaka till skolan (det var för fösta gången, sen vi började skolan, riktigt fint väder ute!) och var som vanligt där vid 15:00 för att ha våra svenska lektioner. Dagens lektion ägnades åt att förbereda oss inför nästa vecka då film-killen ska filma när vi (i mitt och Isaks fall) ska spela volleyboll och prata lite om oss själva och Sverige, vår resa och varför vi är hos o.s.v. Jag försöker att ta det lite som det kommer och inte göra en så stor grej utav det. Det går nog bra ändå, es tranquilo som sagt (för er som inte förstod det är "Es Tranquilo" lite av ett inside-skämt för oss i gruppen). Hur som helst, efter det gick jag hem, chillade ytterligare en stund i väntan på Isak som skulle komma för att vi skulle gå till Volleybollträningen, som är varje tisdag och torsdag, tillsammans.

 

Imorgon är vi som sagt lediga för att lärarna på Liceo Francisco Coloane, som skolan heter, strejkar eller nåt. Vi ska dock använda den tiden till att besöka vår amigo Jonas Eliasson på hans jobb och berätta lite om oss och Sverige för dem, det går säkert bra. Vi får en god sovmorgon i alla fall, hela förmiddagen om man så vill (och ja, det vill jag). Det var nog allt för idag, nu fick ni se hur det går till i mer eller mindre "vanlig" dag  här i Castro.

Ciao!

Hola!

Idag var det dags för vår presentation, det gick bättre än förväntat. Då menar jag inte nödvändigtvis att själva presentationen gick extra bra eller nåt, utan att det inte var så läskigt som jag trodde det skulle vara. Vi stod inför en grupp, vad som såg ut som, sjunde-klassare, några av lärarna och rektorerna, samt killen som filmade oss. Det låter värre än vad det var, enligt min uppfattning, och det gick förvånansvärt lugnt till. Med några tekniska problem tog vi i alla fall oss igenom redovisningen med både hälsan och värdigheten i behåll. Es tranquilo. 

 

Det var förmiddagen. På eftermiddagen kom film-killen tillbaka och pratade om nästa "projekt". Han ska följa med och filma när vi, två och två, visar lite av vad vi har för oss, vart vi bor och håller hus o.s.v. Jag och Isak ska t.ex. filmas när vi är på volleybollträning, nu på tisdag. Vi ska även bli intervjuade litegrann om oss själva och berätta lite om Sverige och våra förutsättningar, jämfört med ungdomar och barns förutsättningar här i Chile. Den här "Reality-showen", som jag egentligen inte vill kalla den, är tydligen vårt sätt att ge tillbaka något till skolan och Castro. Den görs på sätt och vis av oss snarare än för oss. 

 

Man borde kanske vara nervös inför att bli intervjuad om Sveriges sociala förutsättningar på spanska, men det går säkert bra. Allt som allt känns livet rätt lugnt för min del just nu. En biddragande orsak av det kan vara att vi just har fått reda på att vi är lediga på fredag, samt att jag har sovmorgon i morgon, men ändå. Allting låter värre på pappret än vad det är verkligheten. Es tranquilo. 

 

Hej!

För er som inte vet vad denna blogg ska handla om kan jag presentera mig/oss. Vi är en Grupp elever på 8 personer från Guteskolan Södra som ska spendera 3 månader i Chile. Tanken med denna blogg är att vi i gruppen ska turas in att skriva om vad som fäörsigår här. Jag (Olof Elffors) ska börja med att skriva den här veckan, sen skriver nästa person i en vecka, sen nästa, osv. Vi kom hit för snart 3 veckor sen men vi tänkte att vi skulle komma in i något av en rutin innan vi började blogga gemensamt. Jag skulle börjat i måndags men det blev lite strul med att starta upp bloggen så jag får göra ett sammandrag av de senaste dagarna, samt lite kort om det som hänt sen vi kom hit för cirka 3 veckor sen.

 

Vi kom till Chile torsdagen den 19 september, spenderade en dag/natt i Santiago för att sen på fredagskvällen ta en buss till ön Chiloe och staden Castro, där vi ska spendera vår tid. Första veckan i Castro bodde vi på ett hotell och lärde känna Castro litegrann, på egen hand för det mesta. Den veckan har varit den hittills bästa veckan utan tvekan, fast det kanske inte säger så mycket ännu men det kommer nog stå sig ett tag till. På söndagen den veckan flyttade vi in i våra värdfamiljer som vi ska bo med. Jag hamnade i jättebra familj tillsammans med min klasskamrat Linnea. Jag ville från början egentligen bo själv, och hade möjligheten att byta för att bo utan svensk kompis, men när det blev dags att bestämma mig, insåg jag att jag trivdes så bra så jag bodde kvar.

 

Veckan därpå började vi i skolan som vi ska gå på. Det har varit lite av en upplevelse då vi fösta dagen i skolan fikade med rektorerna inför lokal-tv(!) Sen ville alla hälsa på en, ta kort på en och fråga om både det ena och det andra. Det är väl kul på ett sätt men det blir även lite jobbigt i längden, särskilt när man får oändligt med vänförfrågningar på Facebook från både folk man knappt hälsat på. Nu är vi i alla fall inne på andra veckan i skolan och familjerna och man börjar känna tillstymmelsen av en rutin. Ens kvart i rampljuset har börjat ticka neråt. 

 

Igår, måndag,denna vecka kom det en kille till vår Sverige-lektion, som vi har varje eftermiddag 15:00 - 17:00 och ville göra en, i brist på bättre ord, "Reality Show" om oss för lokal-tv (vet inte hur pass stor den är). Det känns lite sådär, faktiskt, men det är säkert rätt lugnt då han, som jag fattade det, bara skulle hänga med och filma lite av det vi gör, och hade gjort även om inte han var där. På gott och ont, kanske det vitaliserar kvarten i rampljuset. Det som dock oroar mig mest för tillfället är vår muntliga presentation vi ska ha om Sverige, på spanska, inför skolan (vet inte exakt hur många som ska se, men det är i vilket fall läskigt) imorgon, onsdag. För er som inte vet är det här med muntlig presentation inte min grej, om man säger så.

 

Det som hänt idag är att jag och Isak testade på att spela Volleyboll med en träningsgrupp som hålls varje tisdag och torsdags-kväll. Det var lite nervöst innan då vi enbart ville spela för kul och ingen av oss är direkt bra på det, och vi visste inte hur pass seriös träningen skulle vara. Det gick i alla fall hur bra som helst och alla var trevliga och sociala, och inte alltför seriösa. Det gick som vi hoppats ungefär :) 

 

Det var nog allt för idag, men jag ska fortsätta skriva varje dag den här veckan. Tror inte att de kommande inläggen kommer bli lika långa eftersom jag den här gången har gått igenom cirka 3 veckor och nästa gång har jag endast en dag att skriva om. 

Ciao!