Hola!

Idag var det dags för vår presentation, det gick bättre än förväntat. Då menar jag inte nödvändigtvis att själva presentationen gick extra bra eller nåt, utan att det inte var så läskigt som jag trodde det skulle vara. Vi stod inför en grupp, vad som såg ut som, sjunde-klassare, några av lärarna och rektorerna, samt killen som filmade oss. Det låter värre än vad det var, enligt min uppfattning, och det gick förvånansvärt lugnt till. Med några tekniska problem tog vi i alla fall oss igenom redovisningen med både hälsan och värdigheten i behåll. Es tranquilo. 

 

Det var förmiddagen. På eftermiddagen kom film-killen tillbaka och pratade om nästa "projekt". Han ska följa med och filma när vi, två och två, visar lite av vad vi har för oss, vart vi bor och håller hus o.s.v. Jag och Isak ska t.ex. filmas när vi är på volleybollträning, nu på tisdag. Vi ska även bli intervjuade litegrann om oss själva och berätta lite om Sverige och våra förutsättningar, jämfört med ungdomar och barns förutsättningar här i Chile. Den här "Reality-showen", som jag egentligen inte vill kalla den, är tydligen vårt sätt att ge tillbaka något till skolan och Castro. Den görs på sätt och vis av oss snarare än för oss. 

 

Man borde kanske vara nervös inför att bli intervjuad om Sveriges sociala förutsättningar på spanska, men det går säkert bra. Allt som allt känns livet rätt lugnt för min del just nu. En biddragande orsak av det kan vara att vi just har fått reda på att vi är lediga på fredag, samt att jag har sovmorgon i morgon, men ändå. Allting låter värre på pappret än vad det är verkligheten. Es tranquilo.