Nu är vi tillbaka där allting började på Kolping i Santiago. Mitt huvud snurrar av tankar och funderingar, jag har fortfarande inte förstått att vi lämnat Castro och att jag aldrig kommer träffa de personer jag kommit så nära igen. Om jag inte återvänder en dag det vill säga. Men att säga hejdå till de personer som tagit emot mig med öppna armar var något av det svåraste jag någonsin gjort. De tog emot mig som en del av familjen, och i kompisgängen, utan någon tvekan alls. Och när allt var som bäst och vi verkligen kommit in i allt så skulle vi åka. Men jag är tacksam för tiden jag fick, och jag har lärt mig så mycket. Både språkmässigt, men även sidor hos mig själv - jag känner mig starkare nu, tryggare i mig själv.

 

Den här veckan i Santiago har vi fullbokad, idag har vi shoppat i Santiagos största köpcentrum. Imorgon ska vi till ett ställe som har både ett zoo och en stor pool, på onsdag ska vi gå en rundvarndring runt hela staden, på torsdag ska vi till någon slags nöjespark och på fredag och lördag ska vi till Viña och Valparaiso. Sedan är söndagen vår sista dag här innan flyget går tillbaka mot Sverige igen på måndag morgon. Och sen är vi tillbaka hos er i Sverige igen. Våra 3 månader här är snart slut men vi ska ta vara på den sista tiden så gott vi kan. Idag har vi haft 32 grader, lite varmare än hemma i Sverige skulle jag tro!

 

Nu har vi alla 8 haft varsin bloggvecka och jag var den sista bloggaren vilket nu innebär att vi inte kommer skriva något mer på den här bloggen. Men jag kommer att uppdatera min blogg www.linneaichile.blogg.se så mycket jag kan, och sen kan ni följa oss på facebook där det troligen kommer komma bilder och statusuppdateringar. Tack för oss så ses vi snart i kalla Sverige igen! Kram från Linnea

 

Avskedslunchen med våra chilenska familjer, allihop samlade

 

 

Som ni alla vet nu så var det bal igår, och det var riktigt kul och trevligt faktiskt. Vi hade ingen aning om hur mycket de klär upp sig här på sina balar så vi (jag, Agnes och Amanda) var rädda för att sticka ut mer än vi redan gör, men vi smälte in ganska bra i mängden. Det började med middag och då var det uppdukat på flera mindre runda bord så vi svenskar delade upp oss och jag satt med Isak och några i vår klass. Treorna fick också gå på balen även fast de inte går ut i år.

 

Förrätten bestod av salladsblad, lite rivna morötter och avokado inrullat i en skinkbit. Huvudrätten var kyckling och pommes, ingen sås såklart, och efterrätten var någon sorts sorbéglass med frukt. Helt okej meny enligt min mening! När vi ätit klart började några dansa, och jag gick ut med mina chilenska kompisar ett tag för att ta lite luft. När vi kom in igen hade hela rummet blivit ett dansgolv, och i stort sett alla dansade. Kanske inte lärarna, men jag såg till och med Susana uppe på dansgolvet, haha. Och innan jag visste ordet av det så blev jag också uppbjuden, och jag kan säga att vi alla dansade till svetten rann om oss, bokstavligen.

 

Efter balen sov jag och Amanda hos Agnes, och det kändes väldigt konstigt att veta att våra kompisar vi sa hejdå till var ett hejdå för resten av livet, om vi inte återvänder hit någon dag. Det är alltid när allting är som bäst som det ska ta slut. Vi hade även en hejdå-lunch idag med alla familjerna. Jag trodde att vi skulle vara inomhus och ha lunchen, så jag tänkte inte på att kanske ta på mig lite mindre kläder då det var sol ute. Så jag åker dit i jeans och långärmad, och det fick jag ångra. Det här var en av de varmaste dagarna i Castro hittils, och vi spenderade i stort sett all tid utomhus förutom när vi åt. Så en oförberedd Linnea utan solkräm + sol = bränd. Alla vi fick färg, vissa mer än andra. Och det här var bara ett litet smakprov på värmen vi kommer ha i Santiago, så solkräm står högst upp på inköpslistan.

 

Efter lunchen som höll på mellan 12 till 5 åkte vi hem, bytte kläder, och sedan gick jag och Olof ner till Plaza med Agnes och Alex för sista gången. Vi köpte glass och satte oss ett tag där. Sedan handlade vi lite inför den 16 timmar långa bussturen som väntar oss imorgon. Till slut blev det även den sista colectivoturen hem, och nu står jag inför det jag fasat... Att packa mig väska. Jag kommer aldrig få ner allting, men som tur är kan man ha påsar med sig på bussen imorgon. Sedan ska jag köpa en till resväska i Santiago.

 

Jag hade med mig kameran på balen igår, på lunchen idag och även på Plaza, men de bilderna laddar jag upp på min blogg www.linneaichile.blogg.se lite senare. Det är runt 600 bilder som ska rensas och sedan väljas ut och laddas upp. Men jag ska göra mitt bästa. Om det finns wifi på bussen imorgon hörs vi då, annars lär det bli på måndag istället. /Linnea

Idag var jag och Isak i skolan för sista gången här i Chile, och det var lite halvjobbigt att säga hejdå till alla. Speciellt när man tänkte på att man antagligen inte kommer träffa någon av dem igen. Men vissa i vår klass ska också på balen ikväll som vi är bjudna på, så då kändes det lite bättre att det inte var sista gången i skolan idag. Isak höll ett jättefint tacktal, och sen var vi tvugna att åka ner till Plaza då vi skulle träffa de andra svenskarna där och ta ut pengar till familjerna innan lunchen. Mitt kort krånglade jättemycket så jag och Agnes fick gå runt till flera olika ställen innan jag lyckades ta ut pengarna.

 

Till lunch fick vi pasta, det är inte så ofta vi får det så jag uppskattar det lika mycket varje gång! Jag hade tänkt ta en siesta efter maten innan vi skulle till Plaza igen och träffa rektorerna, men jag och Agnes bestämde att vi skulle gå ner till Plaza så jag hann knappt lägga mig ner innan det var dags att gå igen. Rektorerna ville träffa oss svenskar och prata lite om hur allting varit här i Chile, hur mycket spanska vi lärt oss osv. Vi blev även bjudna på fika.

 

Sen var det full fart hem igen och nu tänkte jag blogga lite fort innan jag ska till Agnes. Jag ska åka med henne och hennes mamma sen till balen, och sen ska jag och Amanda sova där efter så jag tänkte att det var lika bra att passa på att blogga nu. Jag får berätta mer imorgon om hur balen var, så vi hörs då! Chao

Idag ställde jag alarm för att jag skulle försöka plugga lite innan lunchen och eftermiddagslektionen, men jag fastnade vid frukostbordet med min systerson och min mammas dagbarn, så det gick inge vidare med pluggandet. De är alltid väldigt pratglada, och speciellt när jag behöver plugga. Men jag fick lite gjort sen i alla fall. Sen var det lunch, och vid 3 fick jag gå ensam till eftermiddagslektionen då Olof inte gärna hoppar längre sträckor än till köket eller badrummet på ett ben. Men han och Susana var vid läkaren idag och röntgen visade ingen spricka eller något så det var "bara" en rejäl stukning. Domen blev 3-5 dagar vila och sen borde det bli bättre. Så förhoppningsvis är Olof gåklar i Santiago igen!

 

Efter skolan gick jag och Agnes till Plaza, jag fixade några ärenden och på vägen tillbaka köpte vi kulglass. Vi tog en kula med cheesecakesmak var och jäklar vad god den var! Agnes tappade dock sin glass när vi skulle sätta oss ner i solen och äta upp den sista delen, så en hund måste blivit väldigt glad när den hittade en glass mitt på gatan sen.

 

Agnes följde med mig hem, vi pratade ett tag med Olof som låg med foten i högläge och sen lyxade vi till det och gjorde äggröra till once. Min familj var i kyrkan så huset var tyst, vilket jag fortfarande inte vant mig vid att det kan vara ibland då det alltid är massor av folk här annars. Vi blev sittandes vid matbordet och pratade om allt möjligt, klockan sprang iväg och runt 10 gick Agnes hem. Jag hade tänkt börja lite med min packning ikväll för att se ungefär hur mycket som inte får plats, men det får bli imorgon istället. Imorgon är det sista skoldagen någonsin här i Chile och det känns väldigt konstigt. Det kommer bli jobbigt att säga hejdå till alla. Det var allt om idag, godnatt

Idag samlades vi i biblioteket vid halv 10, och började sedan "inreda" rummet. Susana har fixat gardiner och en matta så det ser lite hemtrevligare ut, och sen inredde vi med 3 puffar (sackosäckar) och några blommor. Vi satte även upp några planscher med svenska ord, lite fakta och Sverige och självklart några bilder på oss los suecos. Vi blev klara väldigt fort så vi fick sitta och vänta i ungefär en timme innan rektorn kom, och en tjej som intervjuade oss. När eleverna hade rast sen så kom de till biblioteket, och rektorn och Susana pratade lite innan vi sedan bjöd de på lite dricka och tilltugg. Bilder på detta finns på min blogg: www.linneaichile.blogg.se

 

Vi hann sedan hem en liten stund innan det var dags för oss att åka till Plaza där vi mötte upp rektorerna. Vi gick till en fyrstjärning restaurang på ett hotell där vi blev bjudna på lunch. Jag åt pasta, och den som saltade min mat måste ha varit riktigt förkyld. För jäklar vad salt den var! Till och med Amanda som är saltberoende och saltar som en galning varje maltid höll med om att det var salt. Så min lunch var inte någon höjdare. Vi skulle få efterrätt också egentligen men köket stängde. 

 

Efter lunchen tog jag en colectivo hem med Agnes, och efter det har jag inte gjort speciellt mycket då vi inte hade någon eftermiddagslektion idag och jag i stort sett är klar med plugget. Jag har skypat med min pojkvän i 2 och en halv timme, man börjar sakna varandra sådär ganska lagom efter 2 månader isär, och sen fick jag äta once själv för min familj åt utan mig av någon anledning idag. Men vår systerson Vicente var snäll och höll mig sällskap lite då och då. Nu lånar vi Olofs dator och ser på film på netflix, och på tal om trollen så kom Olof precis inhoppande i huset. Han stukade tydligen foten när han spelade fotboll förut... Vi hörs imorgon igen, /Linnea

 

Idag blev det lite sovmorgon (igen) innan jag tog tag i uppsatsskrivandet igen. Det var väldigt fint väder ute så jag fick ångest över att man bara satt inne framför datorn då, så efter lunchen som bestod av soppa (vanlig rätt hemma hos mig och Olof) satte jag mig ute på vår trappa i solen ett tag. Jag pratade på skype med min pojkvän samtidigt som Carlos, ett av vår mammas dagbarn, pratade om helikoptrar och allt möjligt med mig. Hjärnan börjar bli ganska van med att ta in både svenska och spanska samtidigt, så det gick rätt bra faktiskt.

 

Idag på eftermiddagslektionen satt vi i datasalen och jobbade, och rätt som det var kom en fågel in i rummet. Den hade panik och flög överallt, och vi försökte öppna fönstrar så den kunde komma ut. Men det fattade inte den, och efter ett tag när den lugnat ner sig satt den bara på golvet under ett bord en bit ifrån oss. I alla fall, efter skolan gick Agnes med mig hem så jag kunde lämna min väska, sen fortsatte vi till henne, och sedan vidare till O´Higgins där vi mötte upp Amanda, Isak och Olof. Vi gick ner till Plaza där jag, Amanda och Agnes gjorde lite ärenden, och jag och Agnes köpte varsin glass. De andra köpte pizza.

 

Sen var jag och Agnes duktiga och gick hem (från Plaza hem till mig brukar de ta runt 40-45 minuter). Jag kom inte hem förrän runt halv 9, kvällarna går så fort när vi inte slutar skolan innan 5. Jag åt once som vanligt, vi får aldrig middag här hemma på kvällarna, sen blev det lite skypande. Idag är det exakt två veckor tills vi landar i Sverige igen. Helt sjukt att det bara är 14 dagar kvar av vår Chileresa. Var tog tiden vägen? Imorgon ska vi till skolan på förmiddagen och fixa något med Susana. Vi hörs! /Linnea

Hola! 

Ursäkta att lördagens inlägg är lite försenat, kan förklara varför strax. Den här lördagen har varit en helt ledig dag, fri från presentationer, film-killar o.s.v. Vi har varit i Puerto Montt, som är den närmaste "storstaden" om man kan kalla det det. Det tog cirka 3 timmar med minibuss för att komma dit, så vi åkte hemifrån ganska tidigt (det var samling på Plaza vid 8:30). Bussresan fördrevs med namnleken, som höll på ett bra tag. Väl där spenderade vi de första 2 timmarna på fri fot i ett varuhus, och det kollades på kläder, skor, sportartiklar och dylikt, de flesta hittade någonting de ville ha. Sedan var det dags att äta, vilket var på tiden. Jag, Jonas och Henrik hittade en liten kina-snabbmatsresturang, som vi beställde mat från. Kittlade dödsskönt i kistan. Därefter samlades vi och åkte vidare till nästa ställe, en strand med en jättefin strandpromenad. Alla Chilenare hade tjatat om hur kallt det var i Puerto Montt och i de trakterna, men det visade sig vara helt fel. Det var t.o.m så varmt så att Jag och Isak badade när vi var på stranden. Inte för att det var varmt i vattnet på något vis, men det var ändå skönt när man kom upp. Efter någon timme där åkte vi vidare till nästa ställe, en liten stadsdel, eller vard man ska kalla det, som var byggd av tyskar för längesen, förstod jag det som. Det ett jättefint ställe med en liten strand, en pir, ett museum, (som vi dock aldrig gick in i) och fullt av fin arkitektur. Till sist satt vi oss på ett litet fik i närheten och efter mycket om och men fick alla vad de ville ha och det var ett fint litet avslut på en väldigt skön dag. Vid cirka 20- 20:30 tiden bar det av hemåt med vår lilla minibuss. Även den resan frödrevs av namnlek, fast en annan variant där en person tänker på en kändis, eller någon som alla i leken känner till, och resten ska genom ja och nej frågor lista ut vem det är. Frammot midnatt var vi hemma igen, utmattad som bara den, vilket är anledningen till att jag skriver nu (13.30 söndag, chilensk tid) istället för igår. Det var den dagen det.

Ciao!